Att förakta olika kosthållningar
I en krönika i lokaltidningen skriver en reporter följande:
" i bakbloggarnas nätverk finns en god arena för systerskap och motstånd, åtkomlig för den som överkommer beröringsskräcken inför det sockersöta"
Visst är det viktigt med systerskap i många sammanhang (och sannolikt också broderskap av olika slag). Men varför måste det ha sin grund i sockerkonsumtion? Och varför uttala sig föraktfullt om oss som mår så mycket bättre av en sockerfri kost?
En förklaring kan vara att de som uttalar sig på liknande sätt som ovan är relativt unga, har ännu inte börjat få diverse krämpor som värk i leder, metabola sjukdomar, hjärtbesvär mm. Det är så lätt att vara stursk när man (ännu) inte är drabbad. Men för oss som är medelålders och däröver blir det viktigt att skippa den onyttiga sjukdomspådrivande maten.
Jag har inte "beröringsskräck inför det sockersöta", jag har stora insikter om vad socker gör med kroppen, jag har ambitionen att göra allt jag kan för att leva hela mitt liv som frisk. Och hittills har dessa insikter hållit mig frisk och välmående.
Ibland kan man försöka belysa det absurda i ett påstående genom att byta ut ett ord mot ett annat. Vad sägs om "berörinsskräcken inför det nikotinalstrande"? Idag är nog de flesta överens om att tobak är skadligt, och vi läser inga krönikor med den texten.
Min förmodan är att de allra flesta i vårt samhälle är så fast i sockerkonsumtion att de inte kan föreställa sig ett liv utan godis och sötsaker. Och då verkar dessa se oss sockerfria som fanatiska eller som att vi lider av någon psykisk sjukdom.
Varje dag i veckan, varje vecka året om, väljer jag hellre fett än socker. Dessutom är den typ av fett jag äter ofarlig, och till och med nyttig.
