Snyggt Gott Klokt

Först vill jag betona att jag önskar att hälsa ska väga väldigt mycket tyngre än vikt när en väljer livsstil och kosthållning.

 

Trots det ska jag här fokusera på metoder för att gå ned i vikt.

 

Jag uppfattar att det finns två huvudmetoder för att gå ned i vikt. Den ena är LCHF (som också har några kusiner i form av Atkins och paleo) och den andra är kalorireduktionsmetoden. I båda dessa finns undergrupper som dessutom kan skilja sig avsevärt när det gäller vad en faktiskt äter.

 

Låt oss börja med kalorireduktionsmetoden. Här ser vi det som ofta benämns som "ät varierad kost". Metoden innebär alltså att en inte behöver avstå från något specifikt livsmedel. Däremot måste en alltså ha god koll på energivärdet i det en stoppar i sig. Skulle en unna sig något extra någon gång innebär det att övriga intag måste begränsas, kanske med light-produkter och total avsaknad av fett i kosten. Ett annat sätt att motverka det där lilla extra är att motionera bort överskottet av energi.

 

Exempel på kalorireduktionsmetoden är viktväktarna, viktklubb, tallriksmetoden, pulverdieter, Rössners hallonbåtsdiet mm.

 

Den här metoden är alls inte omöjlig att följa. Maj-Lis Hellenius excellerar uppenbarligen i att följa denna metod. Hon äter med största sannolikhet precis som hon förordar, och tränar säkert även flitigt. Säga vad en vill om henne, men hon har en figur som inte är jättevanlig bland kvinnor i hennes ålder (60).

 

Själv följde jag metoden fram till för ca 4 år sedan. Jag har i vuxen ålder aldrig varit överviktig, det absolut högsta BMI jag haft är 21 vilket var under en kort tid (ca 6 månader) av mitt liv när jag hade en relation med en godisgris. Själv kan jag verkligen ge mig sjutton på något, så att hålla vikten med en kalorireduktionsmetod är inte omöjligt för mig. Dessutom har jag sällan varit den som unnat mig en massa fikabröd och godis, vilket hjälper till att lyckas. Men jag blev ganska förbryllad när jag insåg att en orsak till min viktuppgång var att mina pastaportioner helt enkelt var för stora (var med i Viktklubb i ett halvår). Jag blev bekymrad när jag insåg att jag inte ens fick äta mig mätt om jag skulle kunna hålla min vikt. Och då använde jag ändå light-produkter och mycket grönsaker i min kost. Och alltså endast ytterst sparsamt med "godsaker".

 

Sammanfattningsvis kan en alltså definitivt säga att kalorireduktionsmetoden utan tvekan kan fungera för den som orkar hålla koll på sitt energiintag, orkar kompensera med motion varje gång en "fuskar", står ut med att inte riktigt få äta sig mätt. Det fungerar, jag vet av egen erfarenhet.

 

Sen har vi LCHF (och dess kusiner, som jag inte kommer att ta upp här eftersom jag vet för lite om dem). Denna kost kännetecknas av att en minimerar intaget av kolhydrater genom att ta bort socker, mjölmat (pasta, bröd), potatis, ris, och andra livsmedel som en anser ha för hög nivå av kolhydrater för att det ska kännas bra. Med tanke på hur fantastiskt många olika typer av grönsaker vi kan välja på känns de inskränkningar som nämns ovan ganska obetydliga för en varierad kost. Många LCHF-ätare låter även bli frukt och bär, medan andra ser frukt som en typ av godis en kan unna sig någon gång i veckan. 

 

Väldigt många av oss som följer en LCHF-kost upplever inga av de hälsoförsämringar som varnas för från olika håll. Det jag sett anges som farliga följder är förhöjda kolesterolvärden, igenkorkade blodkärl, förstoppning, och även annat som inte ens känns värt att nämnas. Olika former av cancer nämns också.

 

Istället upplever många (även om det finns vissa som prövat och inte kan hålla med) att de inte bara går ned i vikt utan att behöva gå hungriga, utan att de även blir piggare, känner sig allmänt friskare, och slipper diverse olika krämpor och åkommor. Dessutom vittnar väldigt många om att alla de här värdena som brukar mätas vid en vanlig hälsokontroll tydligt förbättras. Det gäller blodsocker, blodtryck, kolesterolvärden (uppdelat på de olika typerna) och naturligtvis själva vikten. Och angående cancer har Ann Fernholm i sin bok Ett sötare blod beskrivit en rakt motsatt teori kring cancer och lågkolhydratkost.

 

Sen finns det ytterligare en insikt bland många LCHF-ätare, och det är att LCHF är en livslång kosthållning. De hälsovinster en upplever motiverar att en fortsätter följa kosthållningen. Dessutom upplever många att den mat en äter är så smaklig, att det inte motiverar att gå tillbaka till tidigare kosthållning. Så har vi en kritik som förs fram som går ut på att LCHF inte "botar" de krämpor som försvinner när en följer kosthållningen eftersom krämporna kommer tillbaka när en går tillbaka till "normal" kost. Och där vet jag att många instämmer med mig i frågan "Varför skulle jag gå tillbaka till normal kost?"

 

Sammanfattningsvis finns det flera metoder som fungerar för att gå ned i vikt. En metod som kräver disciplin, att uthärda sug och hungerskänslor, att ha koll på kaloriintag och motion, samt en metod som bygger på några enkla tumregler för den som behöver det (ät inget som innehåller mer än 5 g kolhydrater per 100 g), men där det går att följa metoden och både kunna äta sig mätt och kunna njuta av maten.

 

För mig är valet enkelt.